Om svåra men viktiga samtal med barn

Jag är beteendevetare med specialintresse för barn i utsatta livssituationer och håller föreläsningar om vikten av att prata med barn om svåra ämnen. Jag har föreläst om barnperspektivet inom exempelvis: skola, skolhälsovård, församlingar, veterinärkliniker, veterinärutbildningen (SLU), Svensk Psykiatrikongress och vården. Som medlem i Sveriges Författarförbund följer jag deras riktlinjer för arvode.


"Trots att ämnena kan upplevas tunga förmedlar jag detta på en angeläget sätt. Jag berättar utifrån min livshistoria och mina barnböcker om varför det är viktigt att vi pratar med barn om död, sorg och psykisk ohälsa. Min utgångspunkt är att barn i svåra situationer behöver en rak, ärlig dialog och få hjälp av vuxna med att uttrycka sina känslor, oro, funderingar för att göra situationen mer begriplig. En utmanande och svår situation kan innebära att ett barn växer och kan ta med sig strategier inför livets utmaningar".


Exempel föreläsning (2-4 timmar):

Om svåra men viktiga samtal med barn

Sjukdomar, svåra känslor och död är en del av livet och något som barn funderar över mer eller mindre. Många vuxna försöker ofta skydda barn genom att undvika att prata om svåra ämnen. Kanske väljer de att inte berätta för barnet att en närstående är sjuk, eller döende. Detta resulterar i att barnet blir lämnad ensam med sina känslor, funderingar och inte sällan tar de ta på sig skuld, eller skapar egna förklaringsmodeller som bygger på deras fantasi.


Föreläsningens innehåll:


  • Varför svåra  men viktiga samtal kan öka ett barnets motståndskraft (resiliens) 
  • Vikten av en ärlig dialog med barn om svåra ämnen
  • Hur kan du som vuxen vara ett bra stöd och bidra till att barnet sätter ord på det som är svårt
  • Barns kognitiva förmåga att exempelvis förstå abstrakta begrepp som död beroende på deras ålder 
  • Jag väver in min livshistoria och mina böcker och förankrar det i forskning som visar på att det är viktigt att vuxna vågar prata med barn om exempelvis död, sorg och psykisk ohälsa.


Föreläsning om barnets perspektiv vid demenssjukdom

Syftar till öka kunskapen kring barnets perspektiv som anhörig, samt stärka vuxna (föräldrar eller vårdpersonal) i hur de kan stödja och prata med ett barn om demenssjukdom. Sara väver in sin erfarenhet av att hantera demens med sina barn och beskriver:

  • Hur kan demenssjukdom göras begriplig för ett barn beroende på barnets ålder och kognitiva förmåga
  • Hur kan ett barn göras delaktig? Varför är det viktigt för barnets utveckling?
  • Hur kan bemötande gentemot familjer med barn som besöker en anhörig utformas
  • På vilket sätt svåra situationer kan bidrar till att stärka ett barns motståndskraft (resiliens)

Hur kan veterinärkliniker bemöta barn i samband med avlivning

Många föräldrar känner sig osäkra på vilket sätt de ska hantera och prata med sina barn om djurets död samt förbereda dem inför en avlivning. Detta innebär att anställda vid veterinärkliniker kan ha en viktig roll i att stödja barnet och föräldrarna i samband med ett djurs död eller avlivning. Denna utbildning syftar till att öka kunskapen kring barn i sorg, samt möjliga sätt för en veterinärklinik att stärka sitt bemötande och kundvård gentemot barn som deltar vid en avlivning. Områden som omfattas:


  • Bör barn delta vid en avlivning? Vad säger forskningen?
  • Hur kan veterinärkliniken på bästa sätt förbereda barn inför avlivningen? Vad bör man tänka på under avlivningen? Vad kan kliniken göra efter avlivningen som bidrar positivt till barnets sorgeprocess?
  • Barns förståelse för begreppet döden beroende på ålder och dess kognitiv förmåga och på vilket sätt kommunikationen bör vara anpassad
  • Vilka faktorer påverkar sorgen och vilka är de vanligaste sorgereaktionerna.
  • Viktiga utgångspunkter för att stödja ett barn i sorg


Denna föreläsning kan även anpassas till att rikta sig till föräldrar som en kundvårdande aktvitet på en kväll eller helg.  Många föräldrar känner en osäkerhet av hur de ska prata med barnet om död i samband med att ett husdjur dör. De flesta har även en begränsad erfarenhet av hur en avlivning går till och vet därför inte heller hur de ska förbereda barnet samt i vilken utsträckning barnet bör vara delaktig.


Läs här i Veterinärförbundets tidning om min kvalitativa studie  vid Stockholms Universitet som handlar om verterinärers bemötande av barn i samband med avlivning.